Ibland blir jag så irriterad på mig själv. För feg för att dansa, för feg för att chansa. Jag kanske är för rädd (ibland).
Hade jag varit bakis idag är det inte en chans jag hade gått ut. Men varför tänka så? jag lever en gång
Jag har inte fått pussa på marcus på ett bra tag - men jag dör ju inte? blir lite mer kär bara!... Åh.

Jag känner mig allt för svensk. Jag får väl må pyton efter en underbar sen natt - men då känner jag det iallafall
Jag får väl vara ledsen och gråta tills inte ord kommer fram - men jag känner det fortfarande
Jag får slita och kämpa i skolan, och gråta över att jag inte förstår, skrika lite också - men jag känner det...

Jag vill känna att jag lever. Det kan vara mitt motto, och världens finaste sång (och film)