Jag vet inte mycket. Jag är en plutt bland alla.
En oviktig kanske i andras ögon. Men inte i mig själv kanske. Ibland.

Jag vet vad jag gjort i mina unga 19 år. Men jag vet inte mina nästkommande 19 år.
Det skrämmer mig och gör mig lycklig.

Allt skrämmer mig. Man tror man är stor, men jag bor i en liten stad kan tyckas. Ibland känns den så stor och vilsen.
Och jag med den. Vad tänker de på gatan - vad är deras drömmar?

Vad är mina drömmar i mina år framöver? Jag har en plan. Men är det den planen som kommer bli min frågar jag mig då.