Nu för tiden shoppar iaf jag mer kläder, och inte är det bara jag. Det är läskigt när man tänker på det men samtidigt mår jag inte dåligt över det (oftast inte...) för man får tänka att det är en lyx att kunna gör det! Och unna sig det. Men det är så svårt när pengarna lyser med sin frånvaro.

Det diskuterade jag och Viktoria. Ännu värre är det att folk faktiskt har jobb inom detta område. Ett "nöjes-jobb", eller det är inte värre. Det är ju sjukt kul... för de. Inte för mig och alla andra som också vill jobba så. Haha...
Som Elin Kling för exempe som vi diskuterade. Även om det är mycket jobb och slit me arbetet handlar det fortfarande om ett intresse. Klart man utbildar sig till det man vill bli.
Men jag ser inte att en läkare har samma intresse för alla sjukdomar som en moderedaktör. Då är man som ett proffs. Som ett tenniproffs, fast modeproffs. Dock inte för alla!
Det är just det som är lite charmigt. Man kan vara proffs för några, men misslyckad för vissa.
Därför kan fler vara bra på det och det blir mer konkurrens...
Spännande.

Men faktiskt, så skrämmer det mig lite att jag så ofta vill hålla en shoppingkasse mellan mina fingrar, bara för känslans skull.

Nu blir det hållbara plagg framöver. Ska. Iaf. Försöka.

/Louise ♥