Hanna på landet. Världens sötaste, raraste Hanna. Jag saknar henne, och jag tror ännu inte att hon är borta.

Mamma visade mig nyss vinbär vi fått från henne. Jag ville inte se de. Hennes fina händer har plockat de och de är i vår frys. Jag vill aldrig äta de, när jag orkar ska jag titta lite på de och sen ska de få ligga så fint i frysen, som de gör nu.

Jag saknar Hanna.
♥