när man inte drömmer sig framåt till ny och andra vackra städer med fina människor tänker jag tillbaka.
tänker på min fina kanin som var så söt och så liten och så mjuk och len och han luktade så gott.
när jag ser denna bilden marcus tagit på mig, minns jag hur jag luktade på öronen, och klappade på de. de var så mjuka.

jag tror det var sista gången jag fick se honom.
sista gången jag klappade och pussade de mjuka öronen.

fanns liksom inte tid sen att vara ledsen, det är väl därför jag tänker tillbaka.

jag trodde inte jag skulle vara kaninlös i göteborg.

men jag tänker att han är en fri kanin med många roliga (skuttande) vänner...
något annat vet jag inte heller!

i miss roxette...